Attacken mot Krudttønden och den judiska synagogan den 14 februari 2015 skakade danskarna. Vi tittar närmare på de två händelserna ur ett perspektiv som fysiska säkerhetsexperter.
Danskarna blev chockade den 14 februari 2015 när den misstänkta gärningsmannen Omar Abdel Hamid El-Hussein (“misstänkt” eftersom han dödades i en skottväxling innan han kunde förhöras eller ställas inför rätta) attackerade två separata platser i Köpenhamn: Krudttønden, ett kulturcenter på Österbro där den svenska tecknaren Lars Vilks deltog i en offentlig debatt, och den judiska synagogan i centrala Köpenhamn där en Bar Mitzvah-fest pågick. Två personer sköts ihjäl och fyra andra skadades.
I den här bloggen tittar vi på attackerna ur fysiska säkerhetsexperters perspektiv – ett perspektiv som, enligt vår mening, saknats i de många debatterna och förfrågningarna sedan attackerna.
Krudttønden: Risken var känd
Lars Vilks hade mottagit dödshot från al-Qaida och hade attackerats i Sverige, där han ständigt var skyddad. PET, den danska säkerhets- och underrättelsetjänsten, rekommenderade därför följande säkerhetsåtgärder för honom under hans vistelse i Danmark vid tidpunkten för attacken:
-
Personligt skydd under hela vistelsen i Danmark
-
Tillträdeskontroll av alla gäster i Krudttønden med handscanner
-
Närvaro av uniformerad polis i Krudttønden
Efter ett misslyckat försök att öppna en låst bakdörr flyttade gärningsmannen sig till byggnadens framsida och dess glasentré. Han avfyrade sitt vapen genom glaset i foajén från mindre än två meters avstånd. I foajén fanns två svenska livvakter, två uniformerade danska livvakter, en PET-agent, en säkerhetskoordinator och två bartendrar. Otroligt nog dödades ingen under attacken genom glaset. Två officerare träffades av kulor; två andra skadades av krossat glas.
Finn Nørgaard hade inte samma tur. Som deltagare i evenemanget sköts han av gärningsmannen när många gäster flydde från mötesplatsen efter skotten. Han avled senare.
Inom några sekunder efter att han träffats öppnade andra gäster en nödutgång nära huvudingången, precis framför gärningsmannen. Lyckligtvis lyckades de stänga dörren innan gärningsmannen avfyrade fler skott, varefter han flydde till fots.
Den judiska synagogan: Skyddad, men inte nog för att förhindra en död
40 minuter efter midnatt dagen därpå attackerade samma gärningsman Köpenhamns judiska synagoga.
Synagogan ligger i Krystalgade i ett historiskt område i gamla Köpenhamn. Ett smidesjärnstaket skiljer synagogans tomt från gatan; för att komma in på tomten måste gästerna passera genom två portar, som var och en betjänas separat för att kontrollera tillträdet.
Trots ökad säkerhet kring synagogan efter attacken dagen innan kunde gärningsmannen närma sig synagogan och skjuta mot säkerhetspersonal som stod på trottoaren utanför porten.
Dan Uzan, en civil säkerhetsvakt som just passerat genom porten ut på gatan, dödades. Två uniformerade poliser skadades. Gärningsmannen flydde till fots.
Var det fysiska skyddet tillräckligt?
Sedan attackerna i Köpenhamn har den offentliga debatten kretsat kring två huvudfrågor:
-
Hur kunde en hemmagjord terrorist som Omar El-Hussein glida igenom Danmarks sociala välfärd, straffrätt och säkerhetsapparat trots flera varningssignaler om att han var kapabel till en sådan attack?
-
Var skyddet vid den judiska synagogan tillräckligt, och ökade polisen säkerheten snabbt nog efter Krudttønden-attacken?
Vi menar att det finns ett annat problem som behöver adresseras: den fysiska säkerheten på de platser som attackerades.
Fysiskt skydd i Krudttønden
Den taktiska briefingen för säkerhetspersonal i Krudttønden, som nyligen offentliggjordes av den danska regeringen efter händelsen, nämnde specifikt risken för en väpnad terrorattack.
Under rubriken “Förebyggande” rekommenderades säkerhetspersonalen att söka skydd mot en sådan attack “bakom en mur eller liknande skydd”.
Intressant nog är huvudingången till Krudttønden en foajé med panoramafönster i glas och en glasdörr. Ingen av dessa glasrutor var skottsäkra, och inga andra väggar runt entrén gav något skydd.
Även om entrén var byggd av vanligt kommersiellt glas, och även om det taktiska kortet pekade på risken för en väpnad terrorattack, rekommenderade samma kort att säkerhetspersonalen skulle söka skydd bakom en skottsäker mur vid attack.
Vi vill inte antyda att den tragiska förlusten av liv i Krudttønden kunde ha förhindrats av skottsäkra fönster. Det kunde den inte. Men vi menar att en säkerhetsutvärdering av mötesplatsen bör inkludera striktare krav på det fysiska skyddet av byggnadens omkrets, skal och celler.
Det fanns inget meningsfullt skydd av Krudttøndens omkrets; byggnaden är lättillgänglig med fordon på flera sidor. Som nämnts är byggnadens skal runt foajén glas av kommersiell kvalitet, som lätt kunde brytas av ballistiska attacker. Vi antar att byggnadens celler på samma sätt är oskyddade.
Så vitt vi kan se i regeringens taktiska säkerhetsbriefing togs dessa fysiska säkerhetsaspekter inte i beaktande.
Inte alla byggnader eller kulturcenter i en stad som Köpenhamn kan eller bör vara föremål för ökat fysiskt skydd, men platser för högriskevenemang kanske borde vara det? Eller kanske borde sådana evenemang hållas på andra platser?
Fysiskt skydd vid den judiska synagogan
När det gäller den judiska synagogan är situationen annorlunda. Den historiska byggnadens omkrets är skyddad av ett högt smidesjärnstaket. Mantrap (tillträdeskontrollport) från Krystalgade till synagogans område ger ett extra säkerhetslager.
Även om inget av detta kunde förhindra den tragiska förlusten av liv på gatan tidigt den 15 februari, har det utan tvekan förhindrat andra attacker tidigare och kommer att fortsätta göra det i framtiden.
